Lite uppdatering om hur det gått
Jag lovade ju att jag skulle återkomma med lite information om hur det har gått med operationen, det blev en tidig morgon förra torsdagen då man skulle upp och duscha och förberedas inför operationen. Kl 08:30 rullade de ner mig till narkosen för att förbereda det sista två olika narkosläkare försökte sätta ryggmärgsbedövningen på mig som skulle användas efter operationen, efter sex försök så lyckades de slutligen hitta rätt.
Operationen verkar ha fortlöpt utan besvär, då jag själv inte var direkt medveten om vad som hände så skall jag inte gå in närmare på detta, dock efteråt på uppvaket blev man snabbt varse att ryggmärgsbedövningen inte fungerade och smärtan var näst intill olidlig.
Sköterskorna och narkosläkarna satte den ena efter den andra morfin sprutan i både armar och ben samtidigt som de försökte att få igång slangen i ryggraden. Nåja framåt natten så beslutades det i alla fall att slangen i ryggen skulle bort och en morfinpump skulle kopplas direkt i armen.
Efter detta så minskade i alla fall smärtan, de fick justera doseringen ett par gånger samt att jag fick möjlighet att själv kunna ge extra doser när smärtan va hög, för övrigt så har allt gått väldigt bra, långa dagar i sjukhussängen med tråkiga tv program innan man började resa sig och kunde gå i korridoren.
Onsdagen var en dag av smärta då den ena sköterskan skulle dra bort dränage slangen, efter 2 försök sa hon att vi måste nog sätta in mer morfin så fram med morfin sprutan igen, trots detta så gjorde det fruktansvärt ont även vid tredje försöket så det slutade med att läkaren skulle få titta på det. Läkaren glider in på rummet går rakt fram utan att säga ett ord och sliter ur slangen, efter ett illvrål av smärta ser jag kollegan som suttit i stolen vid sängändan plötsligt står i hörnet på andra sidan rummet.
Nåja fick komma hem i torsdags i alla fall och hämtade mina smärtstillande på väggen, blev dock förvånad när jag insåg att de var något kraftigare än panodil och att jag max fick ta tre tabletter om dagen. Torsdagen blev till ett helvete liksom fredag morgon mycket smärta, slutade med att jag ringde sahlgrenska och frågade vad det var för idiot som trodde att dessa skulle räcka och om det var ett nageltrång jag medicinerade för. Det hela gick bra i alla fall fick hämta ut ännu starkare tabletter och får ta upp till 8 tabletter per dygn, ibland kan verkligen läkare förvåna en.
Älskade Mikael... åh vad jag lider med dig. Kom ihåg när Per låg inne för sin stora skada i foten som blev en lång eländig följetong av smärta. Han led och grätt och skrek..... för en mor att se är detta ett totalt kaos. Snacka om att jag var som en diktator inne på expeditionen!!!!! Ja Mikael, när all denna "skit" är över så kan du skriva en roman om allt som hänt. Både det som varit positivt och det som varit negativt. Kanske något du skall göra nu när din tid av rehabiltering börjar. Om du visste vad vi alla är med dig, från när och fjärran. Och här från Toftåsen också. Stor, stor bamsekram från mig och Håkan
hej kära du!
vad tråkigt att höra att du har haft så ont.
men snart så är du äntligen frisk och ni kan ägna er åt det ett par nygifa underbara människor ska få ägna sig åt, nämligen att bara vara lyckliga i sin lilla bubbla ett tag=)
vi tänker på dig hela tiden och hoppas att du snart slipper att ha ont.
många styrke kramar från syrran med familj
