Fint väder men tung helg
Det är väl klart när kroppen får ta emot så mycket gifter så skall det väl kännas, lustigt vore det väl annars. Just nu sitter jag och bloggar och Linda putsar fönstrena.
Usch du stackare tänk om man kunde få ta lite av det jobbiga för dig....nu gör jag det...kände du det?? Massvis kramar och tankar till dig från oss i Parken:)
Ja kära Micke, ibland är livet extra tungt. Jag är så glad att du kan behålla lite av ditt goa humör även när det känns så tungt, så tungt. Jag har varit vid sidan av en kär väninna som gått igenom samma som du och det var många tunga stunder. Men precis som du så hade hon sitt humör kvar även om det vissa delar av denna helvetiska period var mer dämpat än annars. Hon är idag helt frisk och mår alldeles utmärkt. När hon pratar om denna period i sitt liv, suckar hon samtidigt som hon är så innerligt tacksam att behandling finns. Ja kära goa Micke, snart, mycket snart ser du ljuset i tunneln och då börjar vägen uppåt igen. Du är oerhört tapper och jag beundrar dig för det. Stunder av misströstan och oerhörd trötthet kommer det med - det är faktiskt helt ok! Stor, stor kram från både mig och Håkan!
Jag kan ju då tillägga att fönstren blev så fina att micke trodde dem var öppna!! :-) Hihihihi...
