Ännu en dag med prover...
Ja idag så har man varit på sjukhuset igen, måste erkänna att man känner sig plötsligt mycket sjukare när man kommer till sjukhuset än va man i verkligheten är. hur kommer det sig??
Idag började dagen med att man skulle dricka kontrastvätska, underbar smak på denna - not.. Hade inte drycken haft en väldigt stark smak av citron så skulle antagligen den för övrigt väldigt lika vaniljmilkshaken varit helt okej.
Men värst är nog när man får kontrastvätskan i blodet, man känner en metalisk smak i munnen sedan sprider sig en varm känsla ner igenom kroppen, som sakta passerar bäckenet, när detta sker så frågar man sig själv - Har det hänt en olycka??. Finns det något värre än känslan av att man har pissat på sig??
Det är alltid lika kul att åka fram och tillbaka igenom en magnetröntgen och lyssna på en röst som talar om för en vad man skall göra.
Nåja det gick rätt okej idag, hade min gode vän Stefan med mig och han såg till att man tog sig hem trots lite hjärtklappning och illamående.
Nähä nu blir det en lugn kväll, vi hörs snart igen.
Idag började dagen med att man skulle dricka kontrastvätska, underbar smak på denna - not.. Hade inte drycken haft en väldigt stark smak av citron så skulle antagligen den för övrigt väldigt lika vaniljmilkshaken varit helt okej.
Men värst är nog när man får kontrastvätskan i blodet, man känner en metalisk smak i munnen sedan sprider sig en varm känsla ner igenom kroppen, som sakta passerar bäckenet, när detta sker så frågar man sig själv - Har det hänt en olycka??. Finns det något värre än känslan av att man har pissat på sig??
Det är alltid lika kul att åka fram och tillbaka igenom en magnetröntgen och lyssna på en röst som talar om för en vad man skall göra.
Nåja det gick rätt okej idag, hade min gode vän Stefan med mig och han såg till att man tog sig hem trots lite hjärtklappning och illamående.
Nähä nu blir det en lugn kväll, vi hörs snart igen.
Länge sedan
Tja alla goda vänner...
Nu var det ett tag sedan som man uppdaterade denna bloggen, ni får ursäkta men det har varit lite mycket...
Vi kan väl börja och berätta att vi hade en jättelyckad båtmässa i den kungliga huvudstaden, törs nog till och med säga att det var våran snyggaste monter någonsin.
Nåja nog om detta, efter mässan har det varit mycket och intensivt.
Fick beskedet här för snart 2 veckor sedan att jag har drabbats utav testikel cancer, det är svårt att beskriva känslan när en läkare sitter framför dig och säger ja du har cancer. Mycket prover har tagits och jag opererades redan dagen efter för att plocka bort den drabbade testikeln. Det skall tydligen ta 2-3 veckor innan man får provsvaren.
Måste säga att jag alltid har trott att en stark vilja kan slå bort många tankar, men men så är det inte...
95% av de 300 personer varje år som drabbas överlever, känns som väldigt goda odds, frågan är bara vilken del tillhör man? och nu när de har opererat bort en testikel kommer man då att kunna få barn i framtiden?
Är man klar med denna operationen? eller kommer det att krävas cellgifter, strålning och mycket mer behandling?? , en stor tröst är att man är inne i systemet och nu får man lämna blod en gång i veckan, skall in nu på torsdag och göra en magnetröntgen. Jag hoppas innerligt att de inte hittar något i detta läget känns det nästan som inget besked är ett positivt besked..
Nåja ni kommer nog att kunna läsa mer om detta framöver då bloggen är ett oerhört effektivt ställe att få "skriva" av sig.
Undrar ni över något så var inte rädda för att fråga
Nu var det ett tag sedan som man uppdaterade denna bloggen, ni får ursäkta men det har varit lite mycket...
Vi kan väl börja och berätta att vi hade en jättelyckad båtmässa i den kungliga huvudstaden, törs nog till och med säga att det var våran snyggaste monter någonsin.
Nåja nog om detta, efter mässan har det varit mycket och intensivt.
Fick beskedet här för snart 2 veckor sedan att jag har drabbats utav testikel cancer, det är svårt att beskriva känslan när en läkare sitter framför dig och säger ja du har cancer. Mycket prover har tagits och jag opererades redan dagen efter för att plocka bort den drabbade testikeln. Det skall tydligen ta 2-3 veckor innan man får provsvaren.
Måste säga att jag alltid har trott att en stark vilja kan slå bort många tankar, men men så är det inte...
95% av de 300 personer varje år som drabbas överlever, känns som väldigt goda odds, frågan är bara vilken del tillhör man? och nu när de har opererat bort en testikel kommer man då att kunna få barn i framtiden?
Är man klar med denna operationen? eller kommer det att krävas cellgifter, strålning och mycket mer behandling?? , en stor tröst är att man är inne i systemet och nu får man lämna blod en gång i veckan, skall in nu på torsdag och göra en magnetröntgen. Jag hoppas innerligt att de inte hittar något i detta läget känns det nästan som inget besked är ett positivt besked..
Nåja ni kommer nog att kunna läsa mer om detta framöver då bloggen är ett oerhört effektivt ställe att få "skriva" av sig.
Undrar ni över något så var inte rädda för att fråga
